Wood
Jag slår mitt huvud i väggen. Det låter som ett ihåligt träd faller på ett annat. Tomt och ekande. Men det är väl så det ska vara om man är själlös. För det är jag tydligen. En ihålig jävla fittunge. Jag orkar inte med att mitt hjärta klappar dubbelt varje kväll, att jag blir rädd, nervös och känner tvivlande för ingenting. Jag vill bort, till bergen och snön. Där vinden är det enda som låter. Där ingenting spelar roll.
Kommentarer
Trackback
